Begreppet coaching

Det engelska ordet ”coach” betyder på svenska galavagn eller turistbuss. Ursprungligen kommer ordet från ungerska ”kocs” – en kärra eller hästdroska. ”Coachman” var en kusk som styrde hästdroskan och var ansvarig för hästarna. Ordet coach har använts länge som en metafor för någon som fraktar människor dit de vill komma. Redan på 1800-talet användes begreppet i den pedagogiska världen om personer som coachade studenter på angloamerikanska universitet inför examen eller idrottstävlingar.

Vi har valt att använda det engelska ordet coaching för att betona att en coach har ett annorlunda sätt att ta sig an sitt uppdrag än vad som är vanligt för professionella hjälpare inom socialt arbete. En coach är inte en myndighetsperson, behandlare eller brukarföreträdare. Relationen eftersträvar likställdhet mellan två parter.

Coachen har ett unikt personligt uppdrag. Coaching handlar om konsten att underlätta för någon annans prestation, inlärning och utveckling. Coaching handlar om att frigöra en persons potential. Men det handlar inte om att berätta vad personen ska göra, utan att hjälpa personen att själv undersöka sina möjligheter.

När begreppet förs över till (yrkes)vägledning och socialt arbete tas fasta på detta – att en coach har ett speciellt och till en persons specifika behov skräddarsytt uppdrag som parterna själva utformar. I det här sammanhanget att åstadkomma en förändring i den vardag som formats av psykiska funktionshinder och de sociala förhållanden som sammanhänger med funktionshinder.

I många fall kännetecknas dessa av exklusion och önskan att bryta det utanförskap, som ofta dominerar livet för människor med psykiska funktionshinder. Färdigheterna och metodiken som används vid coaching har inspirerats av och hämtats från filosofi, pedagogik, psykologi och kommunikationsteori. Tankesätt, tekniker och metoder kan liknas vid vägledning, terapi, handledning och mentorskap.

Coaching är inte något nytt när det gäller redskapen, men det är nytt hur idéerna är sammansatta, hur de praktiseras och vilka ramar som ställs runt coaching. De olika inriktningarna har likartade utgångspunkter, men skiljer sig från varandra beroende på vilket syfte som ligger till grund för coachingen; om det är yrkesmässig eller personlig utveckling som fokuseras. Coachens yrkesroll vilar på fyra grundläggande byggstenar:

• att utforska, klargöra och arbeta med det klienten vill uppnå.
• att uppmuntra klienten till egen utforskning och egna upptäckter.
• att ta fram klientens egna lösningar och strategier.
• att inte ta ifrån klienten ansvaret för sina livsval.

Coaching inhämtar tankesätt och tekniker från handlings- och reflektionshandledning liksom från kognitiva psykoterapier, men coaching skiljer sig från dessa med hänsyn till sammanhanget. Kognitiv terapi är en behandling som har den psykiska störningen i fokus, medan coaching fokuserar de mentala processer som är normala och det ”friska”.

Metoderna för handlings- och reflektionshandledning har utvecklats för handledning i arbetslivet och fokuserar anställdas yrkeskompetens och kompetensutveckling och lämnar personens emotionella processer och personliga utveckling åt sidan. Metodiken för alla dessa tekniker är lösningsfokuserad och bygger på ”klargörande” och ”effektiva” frågor i stället för tolkning. Vid coaching är de grundläggande områdena känsla, tanke och handling, men syftet är inte behandling som vid kognitiv terapi.