Metoden

Metoden hänger ihop med Aaron Antonovskys (1991). Antonovskys salutogena modell sammanfattas av KASAM, känslan av sammanhang,begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Upplevelsen av att livet är meningsfullt har avgörande betydelse för återhämtning. Tvärtemot Abraham Maslows (1954) teori om behovstrappan, där de grundläggande fysiska behoven måste tillfredställas innan man börjar fundera över de sociala behoven, innebär den här metoden ett upp- och nervändande av trappan. Man har behov av socialt sammanhang och meningsfullhet i tillvaron även om man är psykiskt funktionshindrad. Att tillföra de högre trappstegen kan göra att även de mer grundläggande behoven tillgodoses.

Metoden utgår från att människor med psykiska funktionshinder behöver kunna tillgodose sina sociala behov och att de själva måste ges möjlighet att rangordna, prioritera och välja vad som för tillfället är viktigast.

Grundläggande tankar i metoden:

• Det är viktigt att sysselsättning utformas utifrån varje individs förmåga, kapacitet, personliga intresse, önskemål och kunskaper.
• Metoden ska genomsyras av helhetssyn: individens aktuella situation, hans eller hennes dygnsrytm, tidsuppfattning, boendeförhållanden, ekonomiska förutsättningar och upplevd hälsa.
• För att deltagare ska kunna förändra sin situation behöver de kunna tro på sig själva – nyckelorden är respektfullt bemötande och tilltro till deltagarnas egna krafter. Många deltagare har upplevt att bemötandet hos myndigheter har varit oengagerat och att det inte har tagits hänsyn till deras egna synpunkter. Många är därför avvaktande eller har negativ inställning till myndigheter.
• Många deltagare har en dröm om att få ett arbete och tillhöra arbetsmarknaden. Det finns många uppgifter i arbetslivet som personer i målgruppen kan utföra på arbetsplatser om de får hjälp att hitta uppdragen och en möjlighet att visa att de kan.
• Många deltagare har en vilja att övervinna utmaningar och utveckla sina prestationer i ett arbete. Bland deltagare finns många med arbetslivserfarenhet och yrkesutbildning. Alla har erfarenheter som måste ses som en personlig resurs, värd att satsa på.
• Arbetsprövningen syftar till att individen får känna efter vilken prestationsnivå som är lagom och själv avgöra om uppgifterna motsvarar önskemålen. Coachen och deltagaren ska tillsammans söka svar på vad deltagaren klarar av i sin egen takt och om det man gör motsvarar vad deltagaren har tänkt sig.
• Stödet till deltagaren består av motiverande, tillits- och förtroendeskapande i ord och handling för att deltagaren ska våga pröva en sysselsättning och fortsätta med den. En verklig rehabilitering sker i arbetslivet, på vanliga arbetsplatser och utbildningar. Metoden bygger på social integrering som ska ske så snart som möjligt för att motverka negativa effekter av exkludering och segregation.